Ensam och övergiven

..det är den känsla jag hade i kroppen när jag vaknade med dånande huvudvärk. Allting blir så mycket värre när man e sjuk. Inte hjälper det heller att kylen saknar mjölk så man inte kan trösta sig med oboy..

Varför känns värden så mycket hemskare bara för huvudet värker? Varför grinar man mer när man inte längre har någon ork i kroppen? Varför struntar man bry sig när man e ensam å sjuk?

Huvudvärken spelar inte längre någon roll. Allt man bryr sig om är att tycka synd om sig själv å bara låta tårarna rinna. Allt blir så mycket värre att vakna en morgon å veta att dagen kommer bli pest. Egentligen borde man bara dra täcket över huvudet å somna om. Låta dagen rinna förbi fram till dagen därpå. En annan dag. En bättre dag.